Fritidsfiskarna.Com ©

•Senaste nytt 

Nyheter...

 

  Europeisk ål - European eel

Beskrivning:En ormliknande bottenfisk i söt-, brack- och saltvatten. Små nedsänkta fjäll i slemmig hud i bronsbrun färg i vuxen ålder. Vuxen ål har en ensam oparig fena på rygg och undersida. Två bröstfenor, cirka 18 fenstrålar var. Saknar bukfenor. Varierande huvudform förekommer. Den har en ganska dålig syn men ett välutvecklat luktsinne. Medelhastighet 50 km/tim i vatten, på land 5 km/24 timmar i vått gräs.

 

Fortplantning:Leker under senvinter och vår, troligen i Sargassohavet och kanske också utanför södra Portugal. Honan lägger 1-2,5 miljoner romkorn på 300 meters havsdjup. Rommen kläcks efter 4 veckor. Larven kallas Leptocephalus, är 6-8 mm långa och driver (vandrar) med Golfströmmen till nordöstra Atlanten. Genomgår fyra färgförändringar efter larvstadiet. 1) genomskinlig, så kallad glasål (60-75 mm, 2-3 år), 2) gulål (8-90 cm) eller sommarål har mörkgrön rygg och gul buk, 3) blankål (7-12 år, könsmognad) har utvandringsdräkt med svart rygg och silverfärgade sidor och buk, 4) bronsål eller lekål har bronsaktig färg och förstorade ögon. Dör antagligen efter lek. Populationsfördubblingstid minst 14 år.

 

Storlek / max size:Totallängd hona 200 cm, minst 88 (103?) år, 12,7 kg. Hane 51 cm, 265,5 gram (Venedig, 1959).

 

Utbredning:0-30 grader i norra och nordöstra Atlanten, Medelhavet, södra Svarta havet, Vita havet, Skagerrak, Kattegatt och Östersjön med tillhörande älvsystem.

 

Föda:Allätare(omnivor), främst mindre skal- och kräftdjur samt larver, insekter, mollusker, småfisk, rom, mask, groddjur, sorkar, ödlor och ibland sjöfågelungar.

 

Användning:En mycket viktig matfisk i många länder. Säljs levande färsk, djupfryst (rekommenderas ej, seg och vattnig), varmrökt (i Sverige, Danmark, Holland, Tyskland), konserverad, insaltad, sol- och salttorkad. Färsk ål steks, kokas(England), grillas eller ugnbakas samt används i soppor. Även bräckt, inlagd, rullad, färserad och pressyltad ål förekommer. Rensförlust 20%. Skinnet är segt och starkt, kan användas till mycket. På ålagillen varje höst serveras luad ål, kalmad ål, ålasoppa, med mera, utmed Ålakusten mellan Åhus och Kivik i östra Skåne.

 

Etymologi:Al, åhl och ål är ett samgermanskt ord av ovisst ursprung.

 

 

Ål förekommer i de blåmarkerade områdena.Mindre förekommande i de ljusblå områdena.

 

Svenska namn:Fornsvenska al före 1520, senare åhl, därefter ål. Den kallas även europeisk ål från 1948. Synonymer: badål (gulål på Möja), bergål (svart mager ål, Åstol/Flatholmen), blankål (vandringsål, Bohuslän, 1882), blidål (blankål fångad under islossning), blåfinne (blankål fångad i Limfjorden), blåål (Lomma), blötål (Karlshamn, 1855), bredhuvad ål (1948), bredpannad ål (Skåne), drivål, dyngål, flodål (1887), glasål (genomskinlig, 1899), grumål, grymål (bredhuvad ål, 1855), gråål (vandringsål), gräsål (Rörö & Skåne, 1855), grönål, gulål (Bohuslän, 1948), gårdål (blankål fångad i ålgård), hammarål (Skåne), homm(e)ål, homål (1855), huvudbas(ing) (Blekinge), huvudpöl(ing) (Blekinge), klippål (Skåne), kläpål (1891), klörål (tångål, Blekinge), krokål (Blekinge), krypål, langstjärt (skrocknamn under jakt, Gotland), ljusål (Blekinge), mossål, muddål, näbbål (Vänersborg), puggål (stationär ål), pärling (Blekinge), rumpål (Blekinge), saltsjöål (Lomma), silverål (Galtö, 1948), skallasluk, skredål (Blekinge), skridål (=blankål), skåning(=bredhuvad ål), sluk (östra Skåne), slukål (1855), småål (37-47 cm, Bohuslän), snivling (småål, SÖ Skåne), snurring (blank hanål 1979), snä(r)ling (småål, SV Skåne), sommarål, spetshuvad ål (1948), spetsnosig ål (1972), spetsål, stickling (vandringsål, Blekinge), stimål (Skåne 1903), storål (över 47 cm, Bohuslän), stregling (vandringsål, Blekinge), sträckål (första vandringsålen), stukål (Blekinge), sättål (vildfångad ål, 7-8 år), sötvattensål (1855), tainshale (liten ål, Gotland), tennål, trubbnosig ål (1872), träckål (V Skåne), vandringsål (Skåne 1903), vanlig ål 1861, vanål, vassnosa ål (vandringsål, Galtö), vesål (gyttjeål), vårål (Runnö, Kalmarsund), älvål (Vänersborg), etc.